Är det verkligen värt allt?

Ägnade en timme av kvällen åt att titta på dokumentären "Medaljens Pris" som handlar om idrottsstjärnor som pressar sina kroppar till skador bara för att nå framgång. Jag blev nästan spyfärdig när jag såg det, så hemskt hur man kan utsätta sin kropp för sånna saker. Det tränades trots att de hade stressfrakturer, tävlade trots att man hade knäskada, fortsatte träna efter man genomgått en operation osv. För mig är något sådant helt ofattbart. Jag förstår att de vill ha sina medaljer, och att träningen blivit som en drog för dem men någonstans måste man väl själv känna sina gränser? Är det verkligen värt att riskera en hel karriär för en ynka tävling? 
 
Jag vet ju bara hur jag tänker när det gäller mina hästar. Alltid det säkra före det osäkra. Jag skulle aldrig riskera deras välmående för att få rida en tävling eller så. Jag ser hellre att de håller i längden, än att de presterar på den absoluta toppen just precis nu. 
 
Men samtidigt är det skillnad mellan t.ex. en friidrottare och en ryttare. En friidrottare har oftast åldern som en svag punkt, medan vi ryttare sägs vara som bäst när vi är i 45 års åldern. På så sätt har man valt helt rätt sport, du kan aldrig bli fullärd och du har många år på dig att bli något. Hur skönt är inte det att veta?
 
Olyckor kan hända för alla, du som friidrottare kan bli svårt skadad som 20-åring och aldrig komma tillbaka. Samma gäller en ryttare, eller snarare hästen. Den kanske får en senskada som aldrig läker ut. Då har man kanske inte fått ut all den kapacitet som man visste att hästen besatt, men OM du hade kört på för hårt i början kanske du ändå aldrig fått ut det. Men risken är större att om du sätter för stor press på en ung häst att den går sönder, än om du matchar de i lugn takt. För olyckor kan hända alla.
 
Jag själv har varit med i några incidenter med hästarna, blivit släpad med foten fast i stigbygeln, brutit fingret, fått spricka i handen och säkert någon mildare hjärnskakning. Jag har dock för det mesta ridit trots dessa incidenter, förutom när jag bröt fingret och fick gips på hela handen. Jag har inte haft några problem i efterhand, så för mig har det inte spelat någon roll men det har då heller inte varit några stora skador.
Men för dessa elitidrottare som fortsätter med samma press och belastning kan det verkligen inte vara bra. Jag förstår inte hur de vågar... De sätter verkligen hela sin karriär på spel. 
Visst var det intressant att se, men samtidigt obehagligt. Någonstans trodde jag de visste bättre än att pressa kroppen till absoluta max, och även lite till när de var skadade.
 
Jag kommer nog försöka hitta lite mer fakta om detta, det var intressant och väckte en nyfikenhet hos mig. Så vem vet, jag kanske återkommer med någon vettigare slutsats om ett tag.

LEDIG

Så, nu har jag jobbat klart för denna vecka. Nu väntar ledighet tills på måndag, ni anar inte hur skönt det ska bli. Perfekt tajming för den delen också, vi har ingenting att göra på jobbet och jag börjar känna mig ganska seg av att sitta på kontoret varje dag. Så nu väntar några uppiggande dagar för att sedan jobba ytterligare 2 veckor innan jag gjort mitt på Westinghouse för denna sommar!
 
Idag vilade Sune, Grålle fick ett kravlöst pass på linan. Mest att han skulle få busa av sig, han verkade uppskatta det! Imorgon får Grålle hoppa lite småhinder hemma medan Sune åker och tränar hos Tina. Under morgondagen ska jag även hinna packa allt för min lilla resa jag ska göra på torsdag! Kan ni gissa vart jag ska åka?
 
En bild från 2010, vår första tävling tillsammans!
 
Ni har väl inte missat att Sverige tog sin första medalj på OS idag? Självklart krävdes det en ryttare för att få det gjort! Blev ett individuellt silver i fälttävlan till Sara Algotsson Ostholt, grattis!

En dag kvar

Grålle fick ett kravlöst pass på gräsbanan idag, bara galoppera av sig ev. träningsvärk från gårdagen. Bara ha kul helt enkelt! Han kändes riktigt fin!
Sune däremot red jag i paddocken. Hade väl egentligen tänkt att han skulle gå på gräsbanan idag, men då han var som han var igår kände jag att jag ville checka av honom idag. Idag var han dock som vanligt, lite tittig men inget extremt. Imorgon får han vila och så åker han med till Tina på träning på onsdag!
 
Just nu längtar jag efter min semester, jobbar bara imorgon och sen har jag ledigt fram tills måndag! Känns som om det kommer lägligt, lite sliten efter 11 ensamma dagar med allt jobb här på gården + heltidsjobb + hästar att rida är man allt. Dock mest i benhinnorna/fötter? Är nog efter springturerna, tyvärr.. Jag som trodde mina fötter blivit bättre, suck.
 
Vad Grålle ska få göra imorgon har jag dock inte bestämt mig för än. Det får jag fundera på tills det är dags!
Visa fler inlägg